Eftersom jag tycker Bea Szenfeld är fantastisk så kommer här några bilder från mitt besök på Landskrona museum och hennes utställning Papyromania. Utställningen avslutades för några veckor sedan och jag är väldigt glad att jag åkte dit sista dagen och hann se den. Plaggen är helt tillverkade i papper och kartong som vikts, monterats och sytts ihop och Bea kallar det för ”haute papier”. Det mesta från utställningen kom från kollektionen Sur la Plage som är Beas tredje kollektion tillverkad i papper. Inspirationen har hämtats från vattenvärlden och jag tycker det är så himla bra och fint alltihopa! Dessutom är det helt genialt att para ihop vattenvärlden med plagg i papper! Helt enkelt för att det är två världar som inte riktigt funkar ihop.

Själv hade väldigt gärna velat ha en av Beas papperskreationer, gärna den som Björk bar när hon tog emot Polarpriset 2010. Fast med de senaste dagarnas värme har jag funderat på hur det skulle funka, känns inte som papperskläder är det bästa för svettiga sommardagar. Men med miljödebatten som finns kring kläder tycker jag att papperskläder vore ett bra alternativ, som till skillnad från våra vanliga textilkläder går att återvinna. Och med modevärldens hets att alltid ha det senaste och ha nya kläder hela tiden är papperskläder perfekt, varje dag en ny outfit medan den gamla ligger i pappersåtervinningen och sen blir nya kläder igen!

/Karin Westeman

Posted under Museum

Hanna Modigh, Sara Andersson, Amelie Othén och Erik Kilsberger. (Erik var dock inte med när intervjun gjordes)

Vår förra delkurs handlade om kunskapsorganisation och avslutades med att vi i respektive inriktning fick jobba fram ett policydokument. Jag som går biblioteksinriktiningen skrev en förvärvs- och kunskapsorganisationspolicy medan arkivinriktningen jobbade med att ta fram en dokumenthanteringsplan. Museologerna å sin sida arbetade i nära samarbete med två museiinstitutioner i Lund; Skissernas museum och Historiska museet. Amelie Othén, Hanna Modigh, Sara Andersson och Erik Kilsberger arbetade i samarbete med Historiska museet och jag har intervjuat dem.

Kan ni berätta om er policy och vad det är för frågor ni tar upp i den?
- Vi har skrivit ett förslag till en policy för hanteringen av mänskliga kvarlevor, berättar Hanna och Amelie förklarar att det rör sig om människor som varit begravda och som sen blivit uppgrävda i till exempel arkeologiska undersökningar. Hur gamla kan de här kvarlevorna vara, vilket tidsspann rör det sig om? – Det är en ganska lång tidsperiod, från stenålder fram till för ungefär 100 år sedan, svarar Sara.

När jag först hörde talas om att gruppen jobbade med detta tyckte jag att det lät väldigt spännande men också svårt och jag undrar lite över gruppens diskussioner och hur de kom igång med sitt arbete. – Vi fick riktlinjer utifrån en debatt som har varit om mänskliga kvarlevor och återbegravning eller inte, bland annat i Helsingborgs dagblad och här i Lund med diskussionen om kvarlevorna efter Levin Dombrowsky (som utlämnades av universitetet till judiska församlingen i Malmö 2005). Det var vår ingång och sen svävade vi ut i en väldigt bred diskussion om etik och moral som ledde till frågor om vad en människa är, berättar Amelie och Hanna fortsätter – En stor del av tiden har gått åt till att reda ut i debatten och skapa oss en egen syn. Hela den här frågan rymmer många etiska problem om vad man har rätt att göra med en människa och dess kropp efter döden. – Mycket i debatten har också handlat om vem som äger kvarlevorna och det är något som vi också har diskuterat, säger Sara. Amelie: – Vi har försökt diskutera det utifrån ett helhetsperspektiv där man utgår från museets samlingar, ofta pratar man om det på individnivå men oftast är det mer en anonym samling människor som man har att ta ställning till. – Ja, och mycket av materialet är inte komplett heller utan är bara vissa delar, fyller Sara i.

De berättar att Historiska museet har Sveriges näst största samlingar av mänskliga kvarlevor, över 4000 individer eller delar av individer ryms i deras samling. Trots detta har museet inte haft någon speciell policy för hanteringen och det är inte heller så många andra institutioner som har det. – Regelverket är ganska vagt och det finns inte så mycket konkret nedskrivet, det verkar som att man på institutionerna bedömer läget från situation till situation. Det är inte så vanligt att man har ett policydokument kring detta, till exempel så har ju inte Historiska museet haft något dokument trots sin stora samling som också ständigt fylls med nytt material, berättar Sara och Amelie fyller i att Statens Historiska Museer i Stockholm är det enda museum som de har hittat med riktlinjer där det är tydligt uttryckt hur hanteringen ska gå till.

I gruppens policydokument lägger de fram för- och motargument för återbegravning och Amelie förklarar att dokumentet också kan ses som ett klargörande över för- och nackdelar med återbegravningsdebatten och vad man kan tänka på när man kommer i kontakt med de här frågorna: – Det viktiga är hur man hanterar kvarlevorna och att man gör det med respekt, frågan står och faller med respektfullheten. – Men med det kommer också en fråga om vem man ska visa respekt och hur. Ska man visa respekt för benen, med andra ord för människan som levde, eller handlar det snarare om en respekt för de nu levande? I debatten har det kommit att bli en fråga mellan vetenskapen och religionen som står för olika sidor av respekt, H. B Hammar (docent i etik och tidigare domprost) har bland annat uttalat sig för återbegravning medan vetenskapen har en annan syn, berättar Hanna. Under arbetet har gruppen också varit i kontakt med arkeologi- och grävinstitutioner som delat med sig av sin syn på hantering, särskilt i hänsyn till det första mötet och vilken betydelse kvarlevorna har för vetenskapen. Sara: – För vetenskapen är det framträdande hur viktigt materialet faktiskt är. Och det används verkligen, det ligger inte bara och skräpar och det är många, både allmänheten och forskare som tar del av det.
– Allmänheten kanske inte tänker på alla de här frågorna eller inser vidden av dem och hur man kan kommunicera det är något vi också har diskuterat, säger Amelie och Hanna fortsätter – Det är viktigt att kommunicera att materialet tas om hand på ett bra sätt.

Arbetet avslutades med en redovisning för Historiska museet som var väldigt positiva till dokumentet och som förhoppningsvis kommer använda det som underlag för att utforma ett eget dokument. Museet planerar också för en utställning som förhoppningsvis kommer äga rum 2014 och som sätter ljus på just de här frågorna. – Det kändes som om vi gjorde ett jobb som de behövde, säger Sara och både Amelie och Hanna instämmer i att det var en meningsfull och relevant uppgift där gruppen fick jobba med en aktuell och viktig fråga inom museivärlden.

/Karin Westeman

Posted under Museologi, Museum, utbildningen

Ai Weiwei: Tree, 2009-2010

I lördags var jag på Louisiana i Danmark för att titta på utställningen med Ai Weiwei som jag har velat se länge, och den nyligen öppnade utställningen med Andreas Gursky. Om jag ska jämföra dem så tyckte jag om Ai Weiwei- utställningen bäst. Efter att ha läst mycket om honom så var det spännande att få se hans konst i verkligheten och jag tyckte mer om den än vad jag trodde att jag skulle göra. Det är som hans konst kommit i skymundan för hans person som dissident och för diskussionen om mänskliga rättigheter och frihet i Kina. Men utställningen är en bra introduktion till hans konstnärskap och det enda jag kunde önska var att den varit större. Och att jag hade haft tid att se de filmer som visades. Alla var runt två timmar långa, lite för långt i en utställning tycker jag även om de alla hade ett viktigt budskap men min erfarenhet är att människors tålamod med film och videokonst är ganska litet. Även mitt en lördag på ett fullpackat Louisiana. Utöver filmerna visades flera stora installationer, bland annat installationen Tree; ”träden” består av olika bitar av cederträd från södra Kina som fogats samman och bildar nya träd. Det som fångar mig i Ai Weiweis konst är de berättelser som hans konstverk rymmer, berättelser där han säger något om sig själv och sitt sammanhang. Berättelser som lyckas vara personliga och samtidigt allmängiltiga och som handlar om behovet av att uttrycka sig och förklara sin syn på världen. Därför är det också väldigt beklämmande och upprörande att han har blivit fängslad och behövt sitta inlåst för ett så grundläggande och viktigt behov.

Andreas Gursky: 99 Cent, 1999. Kunskapsorganisation!

Berättelsen finns också i Andreas Gurskys stora fotografier men här ryms också ett mer kliniskt betraktande som inte röjer några känslor. Det är snyggt och häftigt men efter ett tag känner jag inte så mycket mer. Storleken på bilderna blir en del av formen som inte rymmer så mycket mer än just det stora och uppblåsta. I utställningen finns det även några små bilder och dessa är faktiskt mer intressanta; här får jag anstränga mig mer för att se detaljer, som Gursky visserligen är mycket bra på att fånga, men i det stora försvinner de nästan. Om det är något jag fastnar för så är det just detta nästintill maniskt fångande av detaljer och försöken att verkligen fånga ögonblicket. Men ibland blir det lite för snyggt och perfekt och det tröttar ut mig. Det väcker inga frågor mer än vad som är ”verklig” verklighet och vad som är arrangerad verklighet. För mig händer det inget mer i mötet mellan mig som betraktare och motiven.

Och så tycker jag att det ofta är på Louisiana och på liknande större institutioner; det är sällan man får se något överraskande eller berörande. Konstnärerna är ofta superstjärnor som mer är sitt namn och sina höga priser än sin konst och ofta så säkra i sitt uttryck och sin form att det blir nedslipat och trubbigt. Eller så har man sett deras verk för många gånger, reproducerade i böcker och på affischer. Samtidigt är det naturligtvis nödvändigt med de stora namnen för det är de som drar folk och ger status, och status och folk är pengar. Både i form av biljettintäkter och olika former av bidrag och sponsring. Men just därför tyckte jag att det var fint att få se ett av den samtida konstvärldens största namn på en stor institution som Louisiana och få bli både berörd och överraskad.

Ai Weiwei: Fountain of Light, 2007

På Louisianas hemsida kan man ladda ner katalogen för Ai Weiwei och titta på en intervju och delar av hans filmer. Rekommenderas!

/Karin Westeman

Posted under Kultur, Museum

Anna Jönsson och Emma Petersson som gick ut ABM-masterns museologi-inriktning i våras har fått DIKs pris för Årets kulturuppsats 2011! Uppsatsen heter Det angelägna museet – GLO ett språk för förändring?, och jag har gjort en mailintervju med Anna och Emma som du kan läsa nedan. Vill du läsa juryns motivering eller hela uppsatsen; gå in på DIKs hemsida.

Dessutom är det andra året i rad som ABM-studenter kammar hem priset! Förra året gick det till Frida Carlgrens och Charlotta Ekmans uppsats om Malmö stadsbibliotek. Så vem vinner nästa år? Ska det bli tredje gången gillt för ABM-mastern?

Grattis till priset!

Tack så mycket! Det är mycket roligt och en fin bekräftelse både på vårt arbete med uppsatsen och på att vi valt ett viktigt ämne!

Vad handlar uppsatsen om och hur valde ni uppsatsämne?

Uppsatsen tar sitt avstamp i dels vad vi ser som en pågående förskjutning i perspektiv för museibranschen, närmare bestämt från samlingsfokus till publikfokus; dels i det faktum att vi ser hur diskursen som omfattar dagens kulturinstitutioner och deras arbete blir alltmer ekonomiserad. Enligt vår mening är skapandet av och intresset för GLO (Generic Learning Outcomes) delvis en reaktion på och/eller följd av detta. GLO är ett språk/verktyg för bland annat utvärdering och strategisk verksamhetsplanering som har använts av kulturinstitutioner i Storbritannien i ca ett decennium, och som nu har börjat röna allt större intresse även i Sverige.

Vi valde ämnet eftersom vi båda är intresserade av pedagogik, kommunikation och tillgänglighet i vid bemärkelse. Vi ville undersöka hur museer kan bli mer angelägna för fler människor och inte minst hur de kan visa att de är det och på vilket sätt. Vi hade förmånen att få agera som följegrupp/observatörer till den personalgrupp på Kulturen i Lund som genomgick en fortbildning i GLO, och detta gjorde att vi dels fick lära oss hur man kan arbeta rent konkret med GLO och dels fick material till vår empiriska undersökninggenom de observationer och intervjuer vi genomförde i och med personalgruppen.

Jag läste att ni i samband med uppsatsen deltagit på konferenser och workshops, kan ni berätta lite om det?

Än så länge har vi enbart varit med som ”vanliga” deltagare/åhörare, nätverkat och försökt lära oss mer om hur GLO fungerar och används i Sverige idag. Så fort vi fått chansen har vi naturligtvis pratat med andra deltagare om vårt arbete och hur vi ser på GLO och dess möjligheter. Vi har fått förfrågningar om att lite längre fram delta mer aktivt genom att t ex hålla föredrag, men än så länge är ingenting spikat helt och hållet.

Ni gick museologi-inriktningen, var det ett självklart val eller lockades ni av de andra inriktningarna också?

Jag (Anna) valde först att gå biblioteks- och informationsinriktningen, men insåg snabbt att det inte var rätt för mig, så jag bytte inriktning efter en knapp termin, något jag inte ångrat en sekund! Det är inom museologin jag hör hemma!

Jag (Emma) sökte ABM-mastern för museologin, jag hade läst museikunskap tidigare och ville fördjupa mig ytterligare. När jag väl blivit antagen funderade dock även jag ett tag på biblioteks- och informationsvetenskap men valde till slut inriktning med hjärtat vilket jag idag är mycket glad över!

Vad fastnade ni för inom museologin, vad är det som gör den spännande och intressant?

Museer berättar historien, de ger liv och röst åt människors och föremåls historier, ger oss ett sammanhang och hjälper oss förstå vår plats och roll i tillvaron, något som jag (Anna) verkligen tycker är både spännande och viktigt.

För mig (Emma) är det närheten till människors berättelser och vardagsliv, historisk eller ur ett samtidsperspektiv, genom de föremål som omger dem som är det intressanta.

Museerna har enligt oss en mycket viktig roll i samhället, inte minst vad gäller identitetsskapande, historiemedvetande, bildning och demokrati, och vi vill gärna vara med och göra museer än mer angelägna och tillgängliga i alla bemärkelser för så många människor som möjligt.

Hur går era tankar kring ABM-mastern nu när ni avslutat den, känner ni att den gett er kunskaper ni annars inte hade haft?

Absolut! Det är en mycket inspirerande och intressant utbildning som gett oss många nya kunskaper och insikter, inte minst gediget teoretiska. Många av våra kursuppgifter har haft förankring i verkligheten på museer runt om i Skåne vilket bidrar till att studierna känns relevanta. Om det är något vi önskat mer av är det att få prova på det praktiska arbetet inne på museerna, något som vi tror skulle kunna bidra till större självförtroende när man söker den typen av arbete.

Vad gör ni nu och vad har ni för planer inför framtiden?
 

Jag (Anna) har tidigare arbetat i flera år som förskollärare och arbetar just nu som timvikarie inom barnomsorg och skola medan jag söker jobb inom museibranschen. Drömjobbet skulle vara museipedagog, men jag är öppen för det mesta! Att arbeta med publikundersökningar, utvärdering och publikdialog lockar till exempel också.

Jag (Emma) har blivit antagen som doktorand på Köpenhamns universitet och kommer att ägna de närmaste tre åren åt att studera taktil estetik på museer vilket jag verkligen ser fram emot! I framtiden skulle jag gärna arbeta med museipedagogiska frågor på ett eller annat sätt, antingen inom universitetsvärlden eller i anslutning till utställningsproduktion.

Foto: Amanda Sjöquist

/Karin

Posted under Museologi, Museum, Pris, Uppsatser

En hel del i klassen jobbar extra vid sidan av utbildningen, främst på bibliotek eller museum. Jag jobbar till exempel på Malmö stadsbibliotek tillsammans med flera andra klasskamrater. Men eftersom jag tyckte det kändes lite tråkigt att intervjua mig själv så ställde jag några frågor till Ellen Pavlov som går i klassen och som också jobbar på Malmö stadsbibliotek.

Hur fick du jobbet?

Stadsbiblioteket kontaktade Olof Sundin om att de behövde extrapersonal och vi uppmuntrades att skicka en intresseanmälan. Jag gjorde det och sen var vi fem i klassen som blev kallade till ett introduktionsmöte. Där fick vi berätta om oss själva och våra intressen och bakgrundskunskaper för att veta var i huset de skulle placera oss och de berättade kort om biblioteket och vilka behov de hade.

Fick du någon utbildning innan du började?

Jag var på tre utbildningstillfällen med Maggan Rillnert från systemavdelningen där vi fick veta mer om den så kallade webopacen (katalogen som besökarna kan använda) och att den är bra att använda även som bibliotekarie. Men framförallt fick vi lära oss grunderna i katalogssystemet Millennium; att lära sig hur katalogen fungerar och lägga in nya låntagare, hantera avgifter med mera och då fick vi träna på fiktiva böcker och låntagare. Det var både rent praktiskt att lära sig systemet men också lära sig hur det är uppbyggt, mekanismerna bakom. Vi fick även en säkerhetsgenomgång och dessutom utbildning på plats genom att gå bredvid i de lånediskar som vi tjänstgör i.

Vad får du göra när du jobbar?

Det skiftar. Jag har varit i receptionsdisken i entrén, där är det väldigt högt tempo med korta praktiska ärenden som att ta betalt för avgifter, skriva in nya låntagare, växla pengar till att svara på frågor om man var man hittar en speciell bok och hänvisa till avdelningarna. I entrén har man funktionen som en guide och behöver ha lite koll på mycket. Sen har jag varit på barnavdelningen och Slottet 3 som är fackavdelningen. Där är det inte så stor skillnad men vissa saker gör man mest på barnavdelningen som att leta efter en speciell bok eller komma med tips. Frågorna är ganska lika men ämnena skiljer sig åt. Men i lånedisken får jag tänka till lite mer än i entrén och får mer möjligheter att använda kunskapen vi får på utbildningen som hur man tänker i sökstrategier eller hur går man vidare om man inte hittar boken. Ibland kan frågorna vara riktigt kluriga!

Vad ger det dig att jobba, är det ett bra komplement till utbildningen?

Det är bra att vara ute på fältet och omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken och bra att kunna ta sig med det praktiska till diskussionerna vi har under föreläsningarna. Andra i klassen jobbar också så man får se bredden och hur det fungerar på andra bibliotek vilken ger en förståelse av att det innebär olika saker att jobba på bibliotek beroende på vilket bibliotek du jobbar på. Jag har också erfarenhet av ett annat bibliotek i Malmö och trots att det ligger i samma stad och delvis tillhör samma organisation så är det väldigt olika.

Är det kul?

Jag har mött mycket positiva reaktioner från låntagare! I diskussionen där bibliotekens framtid målas upp som en dystopi och att de kommer försvinna så är det kul att se hur många som besöker stadsbiblioteket och att till exempel öppna dörrarna en lördag då besökarna väller in.

Var skulle du vilja jobba i framtiden?

Jag har sedan tidigare jobbat på Malmö stadsbibliotek och trivdes väldigt bra. Det är en intressant arbetsplats med alla förändringar och att den är så stor gör att man alltid kan hitta något man trivs med. Men i jämförelse med ett litet bibliotek är nackdelen att man inte får den nära kontakten med låntagarna och det höga tempot kan både vara positivt och stressande. På det lilla biblioteket lär du känna låntagarna på ett annat sätt och är mer engagerad i alla beslut och alla arbetsuppgifter. Men du blir också mer ansvarig medan på ett stort har du alltid någon att hänvisa till. Men jag kan absolut se mig själv att jobba där!

/Karin

Posted under Arbetsmarknad, Bibliotek, Folkbibliotek, Museum

18 november arrangerade SFIS, Svensk förening för informationsspecialister, sin höstkonferens på Kulturanatomen i samarbete med ABM-utbildningen. SFIS presenterar sig som ”föreningen för dig som arbetar professionellt med exempelvis

Malene och Linnea

informationshantering, informationsteknik, omvärldsbevakning och kunskapsdelning” och bland medlemmarna finns ett flertal yrkesgrupper representerade (www.sfis.nu). Dagen innehöll ett stort antal längre och kortare föreläsningar samt en avslutande paneldebatt om framtidsfrågor, kompetens, yrkesidentitet m.m.

Som företrädare för ABM-programmet inledde Olof Sundin med en kort presentation av utbildningarna som ryms inom detta, och påtalade att ett av programmets syften är att studenterna i sitt kommande yrkesliv aktivt ska kunna forma det arbetsområde där de blir verksamma.

Mette Bom

Huvudtalaren Mette Bom föreläste under titeln ”1001 fortællinger om Danmark”, som även är namnet på ett projekt som drivs av Kulturarvsstyrelsen, Danmarks motsvarighet till Riksantikvarieämbetet. Via hemsidan (http://www.kulturarv.dk/1001fortaellinger/) lades en grund genom att sakkunniga anlitats till att skriva faktatexter om ett antal olika platser i Danmark. Därefter har användarna själva bidragit med egna berättelser. Det har ofta blivit intressanta diskussioner när en plats eller företeelse belyses ur olika perspektiv. Användarna vill gärna dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter om de känner att den som står bakom projektet tar deras engagemang på allvar genom att svara på frågor, uppmuntra till fortsatt aktivitet, ordna tävlingar eller andra specialevenemang ibland m.m.

Camilla och Annika i livlig diskussion

Under dagen återkom denna lärdom: för det ömsesidiga förtroendets och skull gäller det att våga släppa greppet! Tillåt användarna att sätta agendan! Oftast håller diskussionerna en god ton. Mats Nordström och Nanna Ekman presenterade hur Malmö Stadsbibliotek

kommunicerar med sina brukare genom många kanaler (däribland twitter, facebook och youtube) och kunde vittna om att det ibland kan vara bäst att ta ett steg tillbaka, låta användarna diskutera och sedan gå in och tacka för engagemanget och synpunkterna.

Även att samtalstonen vid enstaka tillfällen är mindre vänlig kan ses som ett uttryck för uppriktigt engagemang och kärlek till verksamheten.

/Jesper

Posted under Arkiv, Bibliotek, Digitala medier, Konferens, Museum, Sociala medier

Sedan jag besökte modemuseet i Antwerpen och Walter Van Beirendonck-utställningen så har jag funderat en del på det här med mode på museum. Allt oftare kan man se modeutställningar på stora museer och störst uppmärksamhet den senaste tiden har Alexander McQueen-utställningen på Metropolitan i New York fått, den förlängdes på grund av publiktillströmningen och planeras att visas i Europa. Mode är stort i dagens samhälle och det är inte konstigt att institutionerna hoppar på tåget för att locka besökare och kunna nå besökare de annars inte når. Men det är inte helt oproblematiskt att visa mode på ett museum som bl.a. modejournalisten Salka Hallström Bornold har påpekat då hon menar att mode inte är mode när man bara tittar på statiska objekt. Som att när plaggen fråntas kroppen de är menade att sitta på förloras även modegraden.

Walter Van Beirendonck är en intressant modeskapare som gör det som jag vill att modeskapare ska göra; ställer frågor och utmanar normer och manifesterar idéer genom de plagg han skapar. Varför blev jag då inte engagerad av utställningen? Jag tyckte den var bra men jag hade väntat mig mer av ett museum helt ägnat åt mode. Jag tror jag saknade en vidare kontext men även mer problematisering och teoretisering. Det fanns en kontextualisering i form av bilder och föremål som inspirerat hans kollektioner, videos från hans modevisningar och en film som visade hur han jobbar med sina inspirations- och skissböcker. Men det var inte nog tyckte jag. Där fanns ingen djupare analys av hans konstnärskap eller av hans plats i modesystemet och hur han förhåller sig till andra modeskapare. Istället blev han lite av en clown som gör tokiga kläder, typ ”ska man verkligen ha på sig det där?”

Och det tycker jag ofta händer med modeutställningar; det är som om det räcker att ta in något så kommersiellt och annorlunda som mode i utställningsrummet så då behövs det ingen vidare förklaring eller analys. Jag tycker det är bra att mode släpps in i de kulturella finrummen och behandlas som konst men man måste kanske titta på det ur olika synvinklar. Naturligtvis kan plaggen vara konst som kan stå för sig själv i egenskap av hantverket eller konstnärlighet, McQueens skapelser är i sig fantastiska konstverk. Det är inte Walters, vissa av hans skapelser ser ut som något man gör till maskeraden på dagis (sorry Walter).

Men det är idéerna bakom plaggen som är intressanta och jag saknade att de inte fick synas mer eller diskuterades djupare. Det räcker inte för mig att få se den där afrikanska masken han inspirerades av, den söta leksaken eller Robert Mapplethorpe-bilder, jag vill veta varför och hur. När det t.ex. gäller etniska influenser, som Walter använder sig mycket av, finns det alltid en risk för exotisering och kommersialisering men de aspekterna nämndes inte alls. På tal om kommersialisering fick man ibland en känsla av att detta var en enda stor reklamkampanj, vilket ju alltid är en risk med levande konstnärer som fortfarande är produktiva. Men Walters butik ligger bara fem minuter från museet och när vi var klara kunde vi gå dit och pilla på plagg vi nyss sett. Och köpa om vi hade haft råd. Men å andra sidan har konstnärlighet och kommersialism alltid gått hand i hand och i sitt samspel drivit modet framåt.

/Karin

Posted under Kultur, Museum

 Hej, jag heter Karin Westeman och går första terminen på ABM-mastern och under de  kommande månaderna kommer jag att skriva här på bloggen om hur det är att vara  student på ABM! Jag kommer dela med mig om vad vi gör på utbildningen men också  skriva om intressanta och aktuella frågor utanför utbildningen som behandlar ämnen  inom A, B och M.

Om jag ska berätta lite om mig själv så är jag 28 år och bor i Malmö och har en fil. kand. i  konst- och litteraturvetenskap med konstvetenskap som huvudämne och när jag pluggade  var jag ordförande för det nu hemlösa Galleri Pictura. Under de tre år som har gått sen jag  pluggade i Lund senast så har jag jobbat med kultur och kulturarrangemang i olika former  men främst med konst, serier och mode. Jag har bland annat frilansat som konstkritiker,  varit guide på Wanås skulpturpark, arrangerat seriefestivalen I Seriernas Värld och jobbat  med gallerier som Galleri Format och Skånes Konstförening som jag också sitter i  styrelsen för. Dessutom har jag jobbat i Myrornas butik på Södra Förstadsgatan i Malmö  och hållit i en hel del modesamtal som en del av modeforumet Fodral.

Men nu är det ABM-mastern som tar upp min tid och det trivs jag väldigt bra med, jag har valt inriktningen mot biblioteks- och informationsvetenskap och när jag är klar hoppas jag kunna jobba som bibliotekarie. Just nu skulle jag helst vill jobba på ett folkbibliotek och jag jobbar också lite extra på Malmö stadsbibliotek. Men min dröm är att jobba på ett bibliotek som bara är fullt av böcker om konst och mode! Att bygga upp en riktigt fin samling av artists books hade också varit en dröm. För jag är otidsenligt förtjust i böcker och mina bokhyllor har en tendens att bli för små, vilket jag förbannar mig själv över eftersom det inte riktigt går ihop med min strävan att konsumera hållbart, eller att inte konsumera så mycket överhuvudtaget. Så när jag har tid över så läser jag i mina böcker. Eller fortsätter skriva på alla diktsamlingar jag påbörjade när jag gick på Skurups skrivarlinje. Eller så tar jag bara en promenad.

Så håll utkik här på bloggen efter mina inlägg och hör gärna av er med frågor, tips, kommentarer eller om ni vill att jag ska skriva om något speciellt! Missa inte heller att gå in och gilla ABMs Facebook-sida där jag också kommer posta uppdateringar om vad vi ABM-are egentligen sysslar med!

Posted under Arkivarieutbildning, bibliotekarieutbildning, Museum, utbildningen

Under oktober månad arbetar tredjetermins-studenterna med strategiska planer för olika ABM-verksamheter. Två grupper studenter med arkivvetenskaplig inriktning studerar verksamheten vid Folklivsarkivet i Lund respektive Lunds stadsarkiv. Fyra bibliotek analyseras av lika många grupper B&I-inriktade studernter. Det är två högskolebibliotek (vid Campus Helsingborg och Högskolan i Kristianstad) och två folkbibliotek (i Staffanstorp och Höör). Studenterna med museologisk inriktning undersöker Järnvägsmuseet i Ängelholm respektive Landskrona museum. Dessa åtta verksamheter är sinsemellan ganska olika med t ex olika huvudmän samtidigt som de alla ingår i ABM-området. De deltar aktivt i utbildningen genom att ställa tid och verksamhet till förfogande för studenternas projektarbete. Samtidigt får de en noggrann genomlysning av sin verksamhet med bl a verksamhets- och omvärldsanalyser. De strategiska planerna presenterar varje verksamhets förutsättningar –mål, policies, ekonomiska och andra resurser, organisation etc – och strategiska bedömningar av vilka förändringar och aktiviteter som krävs för att nå målen inklusive organisatoriska, ekonomiska och tekniska förändringar under planeringsperioden (2012-2014). I de strategiska planerna tar studenterna ett helhetsgrepp på de verksamheter de undersöker. Här kombineras en lång rad teoretiska och praktiska inslag från både den här kursen och tidigare kurser inom programmet, vilket de flesta studenter tycker är både givande och intressant.

Kommentarer från kursutvärderingen 2010:
− ”Det var lärorikt, intressant och nyttigt att få komma i direkt kontakt med en verksamhet och försöka arbeta med att utveckla den.”
− ”Kursen överträffade mina förväntningar genom att bidra med nya och en ny slags kunskaper som kändes relevanta för min framtida yrkesutövning.”
− ”Jag tycker att kursen hjälpte till att fördjupa kunskaper från tidigare kunskaper. Det var bra att få ta del av en verklig verksamhet eftersom det gjorde det lättare att förstå teorin bakom. Trots det var det ibland svårt att förstå hur verksamheten som vi undersökte förhöll sig till andra verksamheter inom sektorn.”

3-4 november ventileras de strategiska planerna vid seminarier där varje grupp presenterar sin egen plan och opponerar på en annan grupps plan.

Posted under Arbetsmarknad, Arkiv, Bibliotek, Museum

Under ett studiebesök i vintras på Zoologiska Museet i samband med kursen om museet som institution, funktion och fenomen blev vi uppmärksammade på museets dystra framtid men samtidigt vilket potential det hade att förbättras med relativt enkla medel. Vi tyckte det var konstigt att det skulle läggas ner och gjorde egna undersökningar bland artiklar och tv-inslag som gjorts. Vi blev inte mycket klokare av det eftersom alla bara skrev samma sak typ ”rädda museet”, men ingen anledning till varför det skulle läggas ner eller om man försökt hindra nedläggningen. Efter en intervju med museiechefen fick vi förståelse för varför museet är i den situation den är i dag, och vi bestämde oss för att skriva ett debattinlägg till Sydsvenskan.

Som museologistudenter kände att vi att vi kunde ge en annan vinkel på debatten, och erbjuda nya insikter för hur man kunde utnyttjat museets samlingar bättre. I stället för att säga samma sak som alla andra: rädda museet som det ser ut i dag, så vill vi se att museet förändras till något helt annat. Samlingarna har inte utnyttjat till sitt fulla, utställningsmässiga potential, och man har inte haft resurser till att driva en utåtriktad verksamhet. Ska museets utåtriktade verksamhet överleva, så måste den se annorlunda ut.

/Jarle Karlberg, Susannah Young och Anna Axelsson museologistudenter vid ABM-mastern

Läs debattartikeln som publicerades i Sydsvenskan den 6/4-2011, dock inte i nätupplagan:

Debattartikeln i Sydsvenskan - klicka på bilden för att läsa den

Posted under gästpost, Museologi, Museum