En regnig dag för några veckor sedan träffade jag Jette Guldborg Petersen som är chef över Malmö högskolas bibliotek, för ett samtal om bland annat högskolebibliotek och bibliotekarierollen. Jette kommer dock snart lämna Malmö högskola för Lunds universitet då hon är utnämnd till kommande universitetsbibliotekarie. Grattis till Jette och till oss här i Lund!
Vad har du för bakgrund?
Jag har en fyraårig bibliotekarieutbildning från Danmarks biblioteksskola med inriktning på folkbibliotek, men efter utbildningen har jag mest jobbat på högskolebibliotek. Det var hög arbetslöshet när jag gick ut och av en tillfällighet fick jobb på ett bibliotek där jag hade arbetat under studierna. Efter 16 år i olika befattningar på Danmarks Veterinär- og Jordbrugsbibliotek kom jag 2002 till Malmö Högskola och 2005 blev jag bibliotekschef.
Hur skiljer sig högskolebibliotekets utveckling från till exempel folkbibliotekets?
Det har skett en stor utveckling och på många områden närmar sig folk- och högskolebiblioteken varandra. Jag har suttit med i styr- och referensgrupper där man tittar på hur vi närmar oss, ett sätt är gemensamma system som publicerings- och samsökningsystem men också kataloger som Libris. Här finns mycket att vinna. Däremot är det fortfarande olika när det gäller uppdrag, målgrupp och inriktning. För brukaren spelar det ingen roll men där har vi olika uppdrag och roller; högskolebiblioteken är en del av infrastrukturen för utbildning och forskning och har inget självändamål och inte heller samma demokratiska funktion som folkbiblioteken har. Stora och gamla universitetsbibliotek har en speciell roll i bevarandet och tillgängliggörandet av kulturarven, och det är en oerhört viktig och intressant funktion för hela samhället.
Finns det något man ska tänka på om man vill söka sig till ett högskolebibliotek?
Det kräver en djup förståelse för högskolebibliotekets roll och förstå att man inte är i centrum; biblioteket är en viktig fysisk och virtuell plats men är inte den viktigaste utan vi är med för att underlätta processer. Jag har min 10 000- kronors fråga på intervjuer; hur ser du på högskolebibliotekets roll i den pedagogiska processen? och kan man ge ett reflekterat svar på den har man en betydligt större chans för att få jobbet. Men många kan inte svara och då har man inte reflekterat över det tillräckligt länge. Det är viktigt att tänka på vilken roll biblioteket spelar i utbildnings- och forskningsprocessen.
Sen gör det inte heller något om man också är kritisk och ifrågasättande och ställer frågor och krav. Man måste våga att inte vara perfekt. Bibliotekarieyrket attraherar traditionellt personer med sinne för kontroll och ordning och det behövs, men det behövs också personer som behärskar kaos, ställer frågor och gör saker annorlunda. Man ska våga utmana sig själv och inte vara rädd för att säga något dumt eller ställa dumma frågor. Det behövs för att det ska ske något nytt och skapa en utveckling framåt.
Har ni någon pedagogisk verksamhet för era studenter och forskare?
En del av Malmö högskolas bibliotek är ungt, bara 13 år och de första åren jobbade man mest med att bygga upp biblioteket, fysiskt och elektroniskt. Andra delar av biblioteksverksamheten är äldre, och har jobbat närmare kärnverksamheten länge. Generellt kan man säga att vi har kommit närmare de pedagogiska processerna och också kommit närmre forskningsprocessen, forskningen har vuxit och vi har fått större krav att stå för forskningens infrastruktur och faciliteter som publiceringsstöd och vetenskaplig kommunikation.
Vi arbetar med att kunna fungera som processhandledare för forskare för att visa på möjligheter i informationssökningen men vill att det ska ske i en kontext och precis som med studenterna vill vara med hela vägen. Vi vill gärna att en bibliotekarie är kopplad till projektet och kan vara med och lägga upp en planering redan när man får pengar. Att arbeta med forskningen ställer andra krav; det kräver att vi följer med i vad som händer och uppsöker forskarna om någon får nya pengar. Vi behöver visa vad vi kan, ibland kommer vi in för sent för att de inte själva har tänkt på oss.
För studenterna så har ganska många program progression i utbildningen i informationssökning, men inte alla. På några av de stora har vi gjort en stor insats, till exempel på omvårdnadsprogrammet och lärarutbildningen. Vårt mål är att diskutera med lärarna var vi bäst kommer in och inte bara lägga biblioteket där det finns plats i schemat. I samband med en specifik uppgift känns det motiverat och vi vill gärna vara med i planeringen av kurserna. Vi har också ett system med enhetsbibliotekarier som jobbar med en enhet och känner avdelningen och deras behov.
Hur tänker ni när ni ska nyanställa? Vilka kvalifikationer söker ni?
Varje gång vi har ledigt jobb skriver vi en kravprofil och arbetsanalys för att se hur vi bäst använder tjänsten. Det kräver lite arbete men gör att vi kan omdefiniera tjänsten för det som behövs just då. Över en 3-årsperiod har vi fått 10 % extra budget varje år och ska rekrytera mer personal, det är en stabilisering av verksamheten med tillräckligt med folk till basfunktionerna och fler som delar på uppgifterna.
2012 kommer det ske en utveckling av basverksamheten; vi behöver bredda kompetensen för att behoven förändras. Vi märker ett behov av dubbla kompetenser, till exempel bibliotekarier som också har juridiska kunskaper, vi får mycket upphovsrättsliga frågor av forskarna och där behöver vi bli mer professionella. Men vi har också behov av systemvetare och bibliotekarier som har kunskaper i arkivering och särskilt digital arkivering.
Hur ser du på framtidens bibliotekarie?
Jag tror att vi blir mer facilitatorer, vi går från att vara dem som ordnar till att facilitera. I ett 10-års perspektiv tror jag inte att det är så många som köper in och registrerar, det tror jag vi löser genom avtal och kommersiella leverantörer. Vår roll blir att tillgängliggöra och vara en navigatör i informationsfloden, då behövs det kritiska och modet som jag pratade om innan. Det kommer fortfarande att finnas ett stort behov för bibliotekarier, vi har en unik kompetens men man behöver främst någon som förstår systemen och återanvändning av data utifrån särskilda behov.
Du sitter med i referensgruppen för biblioteks- och informationsvetenskapen, vad innebär det?
Jag deltar i ett par möten per år med andra företrädare för branschen. Hittills har det handlat mycket om hur utbildningen presenterar sig med antagning och upptag. Det är en sorts omvärldsbevakning från ABMs sida, att se vad som händer på biblioteken med behov och utveckling. Själv får jag en god insyn i rekryteringsbasen och bra kontakter med lärarna.
Tycker du att det är en fördel för ditt biblioteks verksamhet att ABM-utbildningen finns så nära och att det i Lund också bedrivs forskning inom ämnet?
Det är utan tvivel en fördel och vi är privilegierade med att ha en utbildning så nära, när jag jämför med kollegor på andra platser som inte har det så märker jag vilken stor fördel det är. Det är en fantastisk möjlighet att se vad jag har att rekrytera från och många arbetar här också under studietiden.
Bild lånad från Malmö högskolas hemsida.
/Karin
Posted under Arbetsmarknad, Bibliotek, bibliotekarieutbildning
This post was written by karinw on december 18, 2011








